Det här med vila är en konst som verkar ha gått förlorad i många västländer, inte minst i Sverige. Att många tränar för livet istället för hela livet var en insikt jag fick redan på åttiotalet när jag lämnade Taiwan och återvände till stressade amerikaner. Väl vidare till Sverige så var det inte mycket bättre där, stress, stress och mer stress.

Idag har vi fått ett ortorektiskt samhälle där pannben, blod, svett och tårar verkar vara honnörsord medan den som vilar får stå i skamvrån. Många har säkerligen missat träningslärans grundregel nämligen att träning bör följas av återhämtning. Hur som helst, vi har mycket att lära från både Japan och Kina där de flesta arbetar långt flera timmar än vi och barnen studerar långa, långa dagar. Det är kanske därför vilopauser är så viktiga.

Här är lite spontana bilder tagna på några som förenar aktivitet med vila.

Promenader i parken, goda vänner och en mysig rastplats, vad kan blir bättre?

Det är vardagslyxen som vi minns den dag vi blir äldre. Det enkla, spontana är just vad som inspirerar.