Idag pratade jag med ytterligare en person (två förra veckan) som blivit ”utslängd” från behandling för ätstörning. Vad de säger är att man blir det om man inte följer plan men det låter märkligt i mina öron. Man söker väl sig till en klinik för att få hjälp så motivationen måste ha minskat under tiden man varit där om man inte följer plan?

Min erfarenhet är att motivation för att äta sällan finns, så kanske har man haft andra förväntningar än att behöva äta mer? Det verkar inte troligt och det är inte vad jag hör dom säga. De säger oftast att de inte känner sig hemma där och att ingen förstår dom. De säger även att behandlingen inte passar dom och där är jag nog nödd att hålla med. Om man har ortorexia atletika vill säga. I andra fall såsom anorexia, bulimi och hetsätning kanske behandlingen passar bättre?

Många som vill bli av med en vanlig ätstörning eller ortorexi men som ännu inte har mod nog att förändra maten, brukar välja terapisamtal och då ofta för sitt lidande och inte för hjälp med att ta tag i orsak till sitt problem – självinducerad svält. De med ortorexi kan ofta söka hjälp för stressfrakturer, utmattning, ångest, depression, självbild och andra konsekvenser av ensidig kost och tvångsmässig träning innan de till slut bestämmer sig för att söka professionell hjälp.

Självmanipulering är illa för då är man inte själv medveten om hur man vilseleder sig själv för att slippa gå emot sin ångest. Men inte minst, ”don för person” så de modiga som tar hjälp borde få korrekt behandling för sitt problem och inget annat.

Ortorexitest