Teoretiker och praktiker är som bekant inte alltid överens vilket ibland får allmänheten engagerade i diskussioner om vem som har rätt respektive fel. Jag minns själv en diskussion under en internationell fitnesskonferens där instruktörer och tränare menade att man inte borde lyssna på akademiker för dom vet inte hur man tränar. Akademikerna, i detta fall läkare, beklagade sig samtidigt över den okunskap som man ansåg att tränare och instruktörer hade.
Är det vårt kulturella arv från de antika grekerna som gjort oss dikotoma och söker antingen rätt eller fel? Vari ligger svårigheten i att istället välja både och?
Forskning är av stor vikt för att förbättra träningsmetoder, oavsett det gäller hälsorelaterad eller prestationsinriktad idrottslig träning. Samtidigt är de tränare på golvet som studerar sina aktivas utveckling och rannsakar sin träningsplan, något som skapar idéer och frågor, väsentligt för forskarnas studier.
För- och nackdelar
Oavsett det gäller tränare eller forskare så har båda yrkesgrupperna fördelar och nackdelar. Personligen tycker jag att styrkan i forskning är om genomförandet är som sig bör det vill säga avgränsat, systematiskt, kontrollerat, objektivt och utan bias. Styrkan hos praktikerna på golvet är istället att man har en helhetssyn och skapar omedelbara innovativa lösningar när problem uppstår. Så, både teoretiker och praktiker behövs inom träning.
Foto Andrea Piacquadio
Om man ska nämna begräsningar hos de båda skulle det kunna vara att vetenskapliga studier och metodutveckling är konservativt och tar tid. En tankbåt som tar tid att vända när nya oprövade idéer dyker upp. Bristande insikt i hur saker och ting fungerar i den praktiska verkligheten är även det bekymmersamt vilket minskar vad man kallar extern reliabilitet.
Foto Bruno Bueno
Den praktiska sidans tillkortakommande är tyvärr att mycket som sägs inte går att lita på och än mindre göras till en sanning för alla. Man saknar ofta förklaringar till påståenden och har svårt att undvika egen påverkan på slutsatser.
Ibland kan jag själv känna mig lite tudelad eftersom jag har många år som instruktör och tränare dessutom inom både motion och elit. Man är ju inte alltid överens där heller. Samma sak gäller min akademiska bakgrund. Nästan 14 år med både fysiologi och psykologi och det kanske går osagt att man inte alltid drar jämt där heller.
Kanske är det min kampsportsbakgrund som jag har och tacka för att jag överlever alla dispyter. Holistisk grund, envishet och en självklarhet att både fysik och mental styrka påverkar framgång.
Om du vill veta mer om likheter och olikheter inom hälsa och träning kanske min och Anatolis senaste bok kan vara något?
Yvonne Lin 