Från Young Musicians till elitidrott

on

yvonnelin_traning_youngmusiciansHäromdagen gick den årliga tävlingen i klassisk musik för ungdomar. De som tävlade var lika fantastiska som alltid men det var själva priscermonin som fångade mitt intresse. När de tre tonåringar som vann kom upp på scen var det uppenbart att han som kom tvåa var väldigt besviken. Så besviken att den stora check han fick inte ens resulterade i ett leende och ej heller gratulerade han vinnaren eller hejade på trean. Om belastningen och kraven är så höga att man inte ens som ung tonåring kan bli glad åt att vara näst bäst i hela Europa, då börjar man undra. Ska vi uppmuntra unga till att ta förluster (var det ens det) så hårt?

Elitföräldrar

yvonnelin_madfatherDet här ger associationer till elitidrottarungars föräldrar som lever sina drömmar genom sina barn. De som skriker från läktaren, ger egna råd och tips, klagar på tränarna och kort och gott tror sig vara tränare själva. Varför är det så att man tror att man kan allt om träning bara för att man tränat själv eller än märkligare, sett saker från TV-soffan. Utöver den fysiska press som barnen utsetts för blir de psykologiska kraven förödande om föräldrar eller tränare blir besvikna. Det är inte fullt lika allvarligt om man blir besviken på resultatet eller prestationen som om man ger indikationer som kan få ungdomar att klanka ner på sig själva.

yvonnelin_traning_young-violinistMorot eller piska

Vem piskar inom musiken? Är det även här föräldrar som spelar själva eller som går på konserter som trycker på? Eller är det konservativa lärare som hela tiden pekar på fel som görs? Jag hade en vän som fick stipendium till Paris och det han mindes var när hans musiklärare där gick fram och knöglade ihop hans noter. För att markera hur besviken läraren var stampade han även på noterna därefter. Nu var min kamrat en tuff man som blev förste violinist på Operan lite senare. Han tog inte åt sig men kanske var det för att han allra helst ville laga mat vilket han gjorde. Vid sidan om spelandet drev han och hans familj en fantastisk restaurang.

Höga krav mindre motiverande än glädje 

Musik eller träning, den starkaste drivkraften är inte pengar och berömmelse utan att man älskar det man gör. Om föräldrar älskar det har möjligen viss betydelse, men det kan även ge krav och press. Jag är tudelad i frågan för jag står bakom elitsatsning för barn och ungdomar men jag står inte bakom bristande kompetens bland föräldrar och tränare. Jag tror starkt på att bra tränare kan förena det roliga med det nödvändiga om man besitter rätt kompetens och har sitt hjärta med (inte mot) barnen.

Det här kan man skriva mycket om när man som jag undervisat i Kina, USA och Sverige; tre riktigt stora kontraster i fråga om ledarskap.

 

 

 

 

Kommentera