Det finns ingen stad som ligger mig så varm om hjärtat som Taipei. Nu är jag tillbaka igen efter många års uppehåll, närmare bestämt så var det den 24 December 2004 som jag var här senast. Det var då Tsunamin hände och det var även den sista gång som jag tränade i parken tillsammans med min fina gamla tränare Chang Yuen Chen.

Idag promenerade jag med man och barn i parken igen med både nostalgi och viss sorg för min tränare lever inte längre (han blev över 100 år gammal). Jag tränade med honom i över 30 år så det är klart att det känns tomt att vara här utan honom. Precis här vid de här träden har jag spenderat många timmar (sparkat på flera av träden dessutom, sorry) tränande med svärd, solfjädrar, käppar och kedjor.

Man blir lite filosofisk när man vandrar i gamla stråk, numera med sina vuxna barn. Min son har varit här förr och sprungit omkring som liten under tiden jag tränade. Min dotter och bonusdotter är i Asien för första gång i sina liv.

Det är så mycket att berätta om Taiwan, ”den vackra ön” som den kallades innan namnet Formosa byttes till Taiwan. Även parken som hette ”nya allmänna parken” heter numera fredsparken. Hit kom jag under trettio års tid, varje år undantaget ett år då jag var gravid.Många kära minnen och upplevelser här på ön från norr till söder.