Symtomjakt

on

Överallt talas det om symtom. Hej hur mår du? Jo tack, om det inte vore för ……….. en rad olika symtom rabblas i en takt som avslöjar att man varit på behandling mer än en gång. Idag behandlas symtom i en rungande fart. Huvudvärk – Alvedon, Stress – Propranolol, Sorg – Prozak…. symtombehandling tar aldrig slut.

Så klart, skulle man kunna säga eftersom det inte finns tid för något annat än att skriva ut olika mediciner som dämpar symtomen. Orsakssökande tar alldeles för lång tid i en värld där läkarna har 15 minuter på sig att lyssna, skriva anamnes, undersöka, tolka och ordinera rätt behandling. Än så länge är det människor som tar beslut och då blir det symtom som man hinner med. Tack patienten – hej och adjö.

Jag hade en kund som ofta framträdde i TV och fick betablockare eftersom hon blev sååååå nervös. Vore det inte bättre att behandla prestationsångesten? En annan drabbades av sorg på grund av en sambos alltför tidiga bortgång. Antideprissivt. Vore det inte bättre med en mänsklig kontakt och sorgbearbetning?

Exemplen är många och slutsatsen radikal; livet har många motgångar och den som vill bli botad för stunden – förträng eller medicinera. Den som vill bli varaktigt frisk måste däremot reda ut stormen, ta sig igenom eländet och skaffa sig en insikt om vad som orsakade problemet. I de fall man kan undvika samma process är det ett självklart tips.

2 kommentarer Lägg till din

  1. Hej! Det blir inte ofta jag skriver för att kommentera. Efter att träffat en vän i sorg, har tyckt väldigt mycket om att ha fått den äran att vara med en stund och gått tillsammans in i känslor, bara så där, lugnt men framförallt fått ge lite av min tid. Livet känns meningsfullt inom mig. Det värmer inombords.

    Medicin, för att må bättre, medicin för att kunna sova, illamående som mediciner framkallar. Matlusten som försvinner.
    Det är lätt att hämta hjälp av just den läkaren som inte har tid att göra rätt orsaksanalys. Jo, min läkare sa….Det har varit bara två möten under några dagar med två olika vänner sedan länge. Båda två började med att säga: ”jo, min läkare sa att…”
    Att använda medicin kortsiktigt när det behövs för att kunna somna efter svår sorg är helt ok, men oron finns där, bl.a. om man eventuellt kan bli beroende av sömnmedicinen.

    Min mening är att kunna, med det jag förmedlar, öppna ögonen och låta folk förstå att vi är människor som behöver varandra. Läkaren är också en människa, men utan den värdefulla tiden som artikeln berättar om…

    Hoppas att min vän i sorg har fått lite styrka på sin väg. Vi alla har en väg att gå och ibland är den väldigt ojämn. För att kunna fortsätta gå sin väg, speciellt efter svåra händelser, behöver vi alla en vän att hålla i handen en stund, tycker jag i alla fall, som jag förstått att Lin syftar till också i sin skrivelse…

    Är det menat att vi behöver medicin för att bota sorg? Sorg är inte en sjukdom. Det är en naturlig händelse efter att det hänt något i ens liv som startar sorgearbetet. Ha lite värme över till andra. ritu

    1. linyvonne skriver:

      Hej och tack för ditt varma och fina svar. Jag delar verkligen din uppfattning om att vi bör finnas till hands när våra vänner behöver oss. Sorg är ju faktiskt något som vi alla kommar att drabbas av. Vi har alla för brått ibland och glömmer att stanna upp och se oss omkring. Det finns så många som lider i det tysta. Även läkare är människor som du säger. Jag skrev ett inlägg om läkare och utmattning för ett tag sedan som verkligen visar att många går på knäna.

Kommentera