En gång i tiden stod begreppet cross training för en blandning av olika aktiviteter för att åstadkomma belastningsvariation. Den ena dagen cykling, nästa löpning och den tredje spinning som ett exempel på crosstraining för konditionsträning. Men för många som hade aktivitet och inte prestation för ögonen ville man hellre följa en ny aktivitet än att följa ett upplägg som förebyggde överbelastning och förbättrade prestationsförmågan.

Jag minns när vi fick ett uppdrag av tidningen Fitness under ett SAFE konvent på GIH. Vi skulle kartlägga olika gruppträningspass för att se vilka möjliga resultat de olika passen skulle kunna ge. Så full fart med fem personer i varje typ av klass. De fem vi valt hade olika prestationsnivåer från novisa till elit. När vi redovisade resultaten blev det däremot inte så bra eftersom det endast var ett enda pass som skulle kunna förbättra uthålligheten, spinning.

Nu kan man inte döma katten efter håren (hmmm kanske det går trots allt) så självfallet fanns det andra effekter än aerob förmåga som kunde ha uppmätts men det var inte planen utan det var cardio som man ville ha koll på. Resultaten publicerades inte eftersom det inte såg säljande ut vilket var viktigt i en tid när försäljningen var viktig.

Nåja, inte mycket har förändrats idag. Många tränar alldeles för ensidigt (utfall, knäböj, bänkpress och marklyft) och när ensidighet ändå är på tal, många kombinerar med ensidig kost dessutom. Roligt att hålla på med men inte alltid det bästa för hälsa och prestation. Variation är ett nyckelord som motionärer har full frihet att ta till sig. Elit har inte samma frihet eftersom tävling kräver grennära träning.