En lugn start på dagen eftersom jag arbetar hemifrån på måndagar. Läste tidningen, åt frukost och tog det lugnt i starten. Sedan blev det lite svar på sms och mejl innan jag gav mig lös på läsandet. Hade ju inte ett möte förrän klockan 13 så det var lugnt. Ända fram tills ett sms klockan 11.10 ”är du på gång Yvonne”? Panik utbröt. Jag hade tagit fel på tiden.

Messade tillbaka snabbt och skrev att jag är där om 10 minuter. Gissa om jag överskattade min löpförmåga en iskall vinterdag som idag! Jag kom till mötet med andan i halsen – ett möte som skulle ha gått i fridfullhetens tecken.

Nåja, man behöver sådana här dagar ibland för att veta att man lever och att kroppen inte gillar löprusch i kylan, hi hi.