Med bara fyra kinesiska tecken beskrivs ”tur i oturen” fenomenet i Kina. Tecknen står för historien om en man som hade en häst som han älskade över allt annat i världen. En dag försvann hästen och den gamle mannen förbannade sin olycka. Efter en tid kom hästen tillbaka åtföljt av ett sto och den gamle mannen lovordade sin dubbla lycka. En dag tog den gamle mannens son en ridtur på det nya stoet. Timmarna gick utan att sonen kom tillbaka och man skickade ut män i byn för att söka. Man fann sonen skadad och den gamle mannen förbannade den olycka som stoet fört med sig. Tiden gick och det blev krig. Byns alla män kallades in för krigstjänstgöring men inte den gamle mannens son som var skadad. Ingen av byns män återkom efter kriget och den gamle mannen prisade sin lycka att sonen inte kallats in.

De här fyra orden har följt mig genom livet. Varje gång när något gått emot minns jag berättelsen om den gamle mannen med hästen. Det är så sant som det är sagt, vi vet aldrig vad för gott som kan bli följden av något som vi i stunden upplever som svårt eller orättfärdigt.