Det finn bra gym men dessvärre även mindre bra gym som fått sina prioriteringar fel och inte lever upp till benämningen hälsoanläggning. Att ortorexi genomsyrar branschen är inget nytt. Allt fler ser personer som räds onyttiga livsmedel och tränar alltför hetsigt och för ofta. Ibland så varslar någon kund om någon annan kund som verkar må dåligt och då för att de ser anorektiska ut. I många fall handlar det om ortorektiker som fått fortsätta att ”äta sunt och träna varje dag” tills de helt enkelt börjar rasa i vikt. Detta trots att lidandet börjat mycket tidigare än när muskelmassan började minska.

Jag blir alltid lika ledsen när jag hör platschefer säga att man inte kan ha information om vad ortorexi är eftersom man då riskerar att förlora kunder. Man inser helt enkelt inte att om man hjälper en kund till behandling kommer tacksamheten göra att kunden kommer tillbaka efter behandling. En kvinna i 30 års-åldern rasade 30 kg på ett gym och ville frysa sitt kort och fick svaret ”varför då”. Man visste ju att hon haft en PT under ett nära på ett år och att 42 kg på en kvinna som var 1.74 lång inte kan vara rimligt.

En annan kund meddelade en platschef för en av våra stora gymkedjor att en kund i gymmet mådde väldigt dåligt och höll på att svimma. Hon såg anorektisk ut och lösningen man hade var att man stängde av henne. Det är en risk och extremt dålig servis och total avsaknad av omtanke.

Jag föreläste vid ett tillfälle för en kommun i Södermanland där deltagare från två olika gym kom för att lyssna. Fem personer stannade och tackade efteråt och sa att de nu förstod varför en kompis tagit livet av sig när stängts av på grund av ortorexi.

Jag har tidigare bloggat om anläggningar som inte vill utbilda personalen gällande ortorexi av rädsla för att de behöver stå för rehabilitering för all i personalen som har problemet. Så rädsla för att få ekonomiska konsekvenser gör att man hellre normaliserar ortorektisk livsstil eller som en annan platschef sa ”det är vår syn på mat och träning och att man måsr psykiskt dåligt får man bara ta”.

En person som har hela sin identitet som gymmare och lindrar ångest med träning behöver hjälp, inte en avhysning.