Förr i tiden sa man ”vad är det som går och går men aldrig kommer fram”? Klockan var svaret. I dag skulle man kunna förnya begreppet och säga ”vem är det som går och går men som aldrig kommer fram”? Svaret här är lite ledsammare för vi talar om de som har anorexia och i extrema fall även de med ortorexia atletika.

Anorexia karakteriseras just för rigiditeten gällande att räkna kalorier, väga sig och gå mil efter mil i syfte att bli så lite som möjligt. När det gäller ortorexi är det personer som älskar att träna och när man gör det tränar man hårt, ofta och länge. Crossfit, löpning, gym, högintensiva pass med mera. Här gäller en muskulös och rippad kropp med spegeln som främsta kontrollör.

Varför påståendet att man aldrig kommer fram kan man undra men orsaken är att den vikt som de med anorexia vill ha förflyttar sig nedåt ju längre det sjuka tillståndet fortlider. För ortorexia atletika förflyttar sig det kroppsideal som man vill uppnå uppåt och nedåt på en och samma gång. Mer och mer muskelmassa och mindre och mindre underhudsfett kort sagt.

Vägen framåt handlar om att ta hjälp. Så till synes och sist är det mod som man behöver för att ta sig ur eländet och få ett liv med god fysik och psykiskt välmående. Om detta skriver jag och Anatoli Grigorenko i vår senaste bok Balans/Obalans – Mat, träning och mående. Finns att beställa via Bokus eller Akademibokhandeln.