Psykisk ohälsa innefattar en rad olika sjukdomar och tillstånd av mer eller mindre svår karaktär och olika grader av lidande. Orsakerna är många och det är knappast någon nyhet att både genetik och livserfarenhet påverkar. Som anhöriga och vänner ägnar vi stor tid till att förstå alla symtom som manifesteras hos den drabbade men hur mycket tid ägnar vi egentligen åt att försöka förstå vår egen roll och vad som utgör ett lämpligt stödjande beteende?

Det torde gå osagt att vi vill visa empati och medlidande med den drabbade, men hur landar vårt agerande egentligen hos personen i fråga? Det föreligger alltid en risk att vårt fokus på det sjuka kan få den drabbade att förstärka sin känsla av att vara sjuk och tron på den egna förmågan att ta sig igenom en jobbig fas riskerar att minska. Nu var det ju självklart inte det vi som närstående ville förmedla utan vi visar vårt medlidande i gott syfte.

Att förminska lidandet är inte heller alltid att föredra eftersom det kan leda till att personen förstärker sjukdomens uttryck för att bli sedd. Hurtiga peppord eller ignorerande av det sjuka kan dessutom få den drabbade att bli rädd för att andra tror att man är fullt frisk och nu kan möta alla de vardagliga krav som förväntas vilket man säkerligen inte känner sig redo för. Ett ignorerande kan även tolkas som att omgivningen inte förstår hur stort lidande som tillståndet innebär. Men hur ska man nu bete sig då?

Det finns ingen universell lösning eller optimalt beteende som kan sammanfattas i några få meningar men kanske några få råd på vägen i alla fall. Först och främst kan vi fastslå att fly iväg och hålla sig undan när någon är i sorg eller drabbats av svår sjukdom sällan är en bra väg att gå. Många säger sig inte vilja störa men det handlar nog oftare om att man inte vet hur man ska bete sig när någon lider.

Mitt råd är att kombinera empatiskt lyssnande men med viss gränsdragning när narrativet i huvudsak beskriver känslomässigt lidande. Mellan raderna om hur det sjuka gestaltar sig bör tankar om hur man kan gå vidare och fokus på den drabbades starka sidor få plats. Det gäller att visa förståelse och intresse med lyssnande och inte minst med frågor, men utan framtidsblickande kan livet komma att te sig ganska dystert.

I dagens samhälle är traditionell media och sociala medier fulla av sjuka personer som beskriver sitt lidande. För all del men vi behöver inte bara förstå hur det är att vara sjuk utan även höra hur man kan tillfriskna, må bättre eller förlika sig med ett annorlunda liv än det man kanske tänkt sig. Att visa stöd kommer i många former.