När man hamnar i kris vill man ha hjälp snabbt och det är väl ganska naturligt. Många föräldrar är minst sagt oroliga när deras barn har ortorexia atletika vilket inte är konstigt. Det kan gå snabbt utför när man både har för lite energi in och för mycket ut. Kanske har man dessutom försökt att hjälpa till med att styra mat och träning utan att det fungerat och då känner sig många maktlösa. Man tänker ofta att bara man får en mat- och träningsplan så ska det lösa sig.

Det finns dagar då jag funderar på hur man kan tro att vi på Ylab kan ”fixa” någon i akut tillstånd, som dessutom varit sjuk i flera år tillbaka till elitidrott på några veckor. Det händer faktiskt men tack och lov inte så ofta. För mig och andra med kunskap inser man det orimliga i det, särskilt med endast ett par besök i månaden.

Att den som är drabbat tror att det går fortare än det gör att bli frisk är mer förståeligt. Man tänker att man bara behöver bestämma sig och inser inte hur svårt just det beslutet är att ta. Man måste ju ändra på mat och träning trots allt. Både anhöriga och drabbade får tråkigt nog själva uppleva att det inte var så lätt som man trodde och än värre är för de i kris, man kanske förlorar värdefull tid som avslutar deras idrottskarriär i förtid.

Nåja, dags för ett bad.