Idag åker en hel del idrottare till OS i Rio men de ryska friidrottarna får stanna hemma. Frågan är hur många som inte får åka efter dopingskandalen. Det är naturligtvis trist för alla idrottsmän och kvinnor som är rena men den här händelsen skiljer sig rejält från tidigare dopingskandaler.

Om det stämmer att man anlitat den ryska säkerhetspolisen för att hjälpa till med att byta ut urinprover under Sochi jag då får allt en helt annan dimension. Det är styrt av staten kort och gott.

Kollektiv bestraffning har aldrig varit ett bra sätt att bestraffa eftersom det drabbar oskyldiga. Men frågan är om idrottarna själva har makt att neka doping om det styrs från högsta topp? Att alla tränare och politrucker bör få stanna hemma är däremot ingen fråga man behöver fundera läge på.

Nog om detta. IOC lär ha huvudbry ett tag framöver men bestraffning som märks är kanske det enda sättet att få idrotten ren. Som svensk avskyr man FUSK men ingen får vara så naiv att tro att ingen svensk dopat sig. Kanske än värre numera när de senaste svenska dopingrapporterna visar på extremt många motionärer som dopar sig.

Jag kör istället en fanfar för Sanna Kallur som är en riktig idrottshjälte oavsett om hon vinner eller ej. Hon har överkommit skador och rehabbat under flera år. Skador som med stor sannolikhet är orsakad av idrotten. Finns det i överhuvud taget någon som envist kämpat så lång tid för att få komma tillbaka igen som Kallur? Inte minst med det stöd hon fick – eller inte fick för att vara korrekt. SOK drog som bekant in hennes elitstöd. Kallur är inte ensam om att få elitstöd indraget på grund av skador. Tufft av henne att tro på sig själv när uppenbarligen inte vårt högsta idrottsorgan gjorde det. ÅF höll troget fast vid henne så en fanfar för er med.