Varför ser inte du vad jag ser
Idag har jag haft samtal med anhöriga till de med Ortorexi, det vill säga fixering vid nyttiga livsmedel i kombination med destruktiv träning. Som anhörig är det ofrånkomligt att inte känna en stark oro när man ser sina barn, sin flickvän eller sitt syskon äta och träna destruktivt. Den dominerande känslan är oro, men den kan ta sig väldigt många uttryck. När man inte når fram till den som är sjuk och inte får gehör för de friska och sunda råd man ger, skapas ofta en känsla av stark frustration. Frustration, som rent begreppsmässigt är den känsla som uppkommer vid oförmåga att nå fram med sitt budskap. Beteendet som den drabbade har ter sig provocerande och det är inte alltför sällan som man grälar och bråkar. Man ser situation på olika sätt utifrån ett frisk respektive sjukt perspektiv.
Råd som sällan faller i god jord
För den drabbade verkar det ofta som att anhöriga inte förstår med motiveringen att de inte kan något om kost och träning. Ofta med all rätt, de kan de som regel inte och även om de kunde är det inte den roll man bör inta (läs dietist, psykolog eller tränare). Men vad kan man göra och säga som faller i god jord? Inte mycket eftersom friska beteenden kolliderar med de symtom man har som ortorektiker. Anhöriga tycker att man äter och tränar onyttigt och destruktivt medan den drabbade anser att man äter och tränar hälsosamt. Med den utgångspunkten blir det svårt att komma överens. Trots det så vet den drabbade innerst inne att han eller hon är destruktiv, men viljan till trots så vågar de flesta inte göra vad som krävs för att bli frisk. Närmare bestämt äta livsmedel som känns onyttiga, träna mindre ansträngande och mer sällan eller äta mer. Det behövs lite olika för olika personer med lite förenklat handlar det om att ändra på mat och träning. Det är just det som är problemet och vad som ger stark oro.
Tålamod och tolerans, lättare sagt än gjort
Tolerans och tålamod behövs på båda sidor för ingen lär omvända den andra utan insikt i hur motparten tänker. Det som är värt att komma ihåg är att ingen vill göra livet surt för den andra även om det kan kännas så. Frustration och bråk uppkommer för att det finns starka och varma känslor och för att man bryr sig.