Mållös i dubbel bemärkelse

yvonnelin_tomtmalJag har under mina trettiofem år inom friskvården förundrats över motionärer som inte har något specifikt mål med sin träning. Man gör det för att man ”borde” göra det och med andra ord inte förväntar sig någon positiv upplevelse av händelsen. Jag menar, även att borsta tänderna kan ju skänka viss tillfredsställelse. Inte för att man gjort vad man borde utan för att andedräkten blev bättre.

Mållös träning ger inga poäng

yvonnelin_ptJag vill därför slå ett slag för att skaffa sig ett mål med träningen. Man kan göra det för att det gör en glad. Man kan göra det för att man får ett socialt nätverk. Man kan förbättra sin styrka, rörlighet eller kondition. Eller varför inte, man kan få en snyggare kropp.

Träning som varar i tusentals år

yvonnelin_jacob-i-wudangSedan kan man kanske höja statusen och värdet av själva tränings-processen som kan vara rolig, kännas upplyftande eller varför inte spännande. Österländska träningsformer såsom tai chi, yoga, wushu, aikido eller annat kan vara nog så spännande. Att träna något som uppfanns för 2000 år sedan och lära sig mer om dess kultur, tradition, filosofi och historik kan vara motiverande för många.

Men inte minst, när du låter dig ledas in på träningspåret som novis, ta vägledning från de som kan och har erfarenhet så får du olika perspektiv på träningsmål och process.

”När den blinde leder den blinde faller båda i vattnet”

 

Kommentera