Hårda ord och drev kan ge konsekvenser man inte räknat med

Stadsteaterns VD valde att ta sitt liv efter ett mediadrev grundat i anklagelser från medarbetare. Man menade att han hade hårda ledarmetoder. Sant eller ej men ingen människa förtjänar att bli uthängd på det sätt som han blev.  Personer nära honom försökte få honom komma till oss på Ylab men först skulle ha göra sin utlandsresa.  Jag kände den där olustkänslan som jag ofta får när oron för vart en depression är på väg slår till. Jag har sett alltför många personer gå under under mina år och många förstår inte vad hårda ord och utfrysning gör med människor. Det gör ont, ont, ont ……..och en del orkar helt enkelt inte. Den hårda chefen tog sitt liv och det är oåterkalleligt. Det finns ingen kvar att förklara vad man menade till för nu han är borta. Jobbigt för de som drivit drevet.

Been there

Att bli uthängd är något som jag definitivt känner igen men tack och lov inte med det massiva mediadrev som han utsattes för. I jämförelse var mina erfarenheter bagatellartade men detta till trots, så tog det mycket energi och tid att komma över. Jag drabbades när jag en gång blev invald som ordförande i en styrelse. Avsatta personer valde sprida missinformation, försvåra arbetet och att hänga ut mig i sociala medier med diverse lögner.  Jag valde att inte bemöta smutskastningen som dog ut till slut och fick även ett par skratt på vägen. Man spred nämligen ut att jag förföljt en man in på en herrtoalett för att tvinga på honom mitt visitkort.  Fantasirikt.

Få vågar ge stöd

Det svåraste när någon blir utsatt för förtal och anklagelser utan möjlighet att bemöta kritiken, är att få vågar stå upp för personen i fråga. Man skyddar sitt eget skinn.  Att våga stå upp för vad man anser vara rätt men samtidigt ha mod att kunna ändra ståndpunkt om någon annans argument är goda, är för mig att ha ryggrad. Underminering av en hel verksamhet för att man känner sig kränkt har jag svårt att förstå. Ingen är oumbärlig.

Etiska beslut kan kosta

Jag har tagit ett par beslut i mitt liv som idrottare och ordförande. Jag blev bortdömd i en tävling en gång och beslöt att aldrig någonsin gå med på fusk, korruption eller liknande. Det var inte helt enkelt när jag arbetade med ett av de mer kända förbunden för domarfusk. Som överdomare fick jag veta att jag skulle godkänna en inkompetent domare och ge licens för att hon hade en man i IOC. Det var då jag beslutade mig för att dra mig tillbaka vilket var ett tungt beslut. Mitt andra beslut var efter det att jag fått kämpa som ny ordförande utan att få någon information eller hjälp alls av avgående personer. Jag lovade mig själv att alltid göra justa överlämningar och ge stöd åt efterträdare. Så tänker jag i alla fall bete mig nu när jag lämnar en styrelse och går vidare med annat. Den verksamhet man älskar bör man värna om och inte förstöra för. Människor som gör fel bör man förlåta och inte utsätta för mediadrev. Försoning är det nu för sent för när det gäller Stadsteaterns förra VD. Sorgligt.