En ledsen ros med taggarna utåt

Hon fräser till, slänger ur sig en giftig kommentar och vänder på klacken och går. Följer du efter möts du av en blick av sot och stål, bäst att backa. Hon har vänt alla taggar utåt. Varför?

Hon är rädd. Rädd för att du ska se insidan eller kanske komma på vad hon döljer. Rädd för att du inte håller med eller rädd för att du ska stoppa hennes vansinnesfärd mot stupet. En färd där ångest är färdens bränsle och känslor dess chaufför.

Du kan inte göra mycket mer än sätta dig ner och vänta på den dag då hon ställer sig på bromsen. Den dagen kommer förr eller senare men frågan är hur mycket mer lidande som behövs innan kaktusen börjar blomma igen?

Kommentera