Jag läste en intressant amerikansk rapport från Medscape om i vilken grad läkare blir utbrända som jag tror stämmer väl överens med svenska förhållanden. Kvinnor (48%) drabbas i större utsträckning än män (37%) och den vanligaste perioden är när man har barn, äldre föräldrar och är i karriären. Ureologer och neurologer toppar listan över vilka kategorier som går in i väggen.
Det är inte särskilt förvånande att se att man upplever den främsta orsaken vara för mycket administrativt arbete. Den klassiska läkarsekreteraren utförde viktiga administrativa sysslor åt läkaren men, i likhet med chefssekreterare fick yrket en politisk laddad ”passa upp på” stämpel i likhet med de som städar i privata hem.
Baby boomers visade sig vara mer allvarligt drabbade och Millennials klarar sig bäst. Kanske för att de är yngre idag men förhoppningsvis även för att de är bättre på att sätta gränser och bry sig om ett meningsfullt liv även utanför arbetsplatsen. Sjuttio procent anser att pressen som föranleder utbrändhet påverkar relationer i mycket hög grad.
Copingstrategi för att klara av tillståndet är tyvärr att man isolerar sig eller tränar. Det senare är bekymmersamt för en överbelastad person löper högre risk att bli utmattad om man dessutom tränar hårt. Även om träning sänker oro kortsiktigt är det inte en hållbar långsiktig lösning. Förhoppningsvis fortsätter dessa läkare att äta ordentligt för annars lär vi se dem på Ylab som ortorexia atletika patienter.
Millennials verkar vara de som förstår att man inte ska träna bort överbelastning. De väljer istället att sova mer och kan dessutom tänka sig att gå ner i lön för att få bättre livskvalitet.
Sorgligt nog har 1% av männen och 2% av kvinnorna försökt att ta sina liv. Om vi inte tar hand om vår vårdpersonal kommer ingen ta hand om oss patienter.
Photo by Online Marketing on Unsplash
Yvonne Lin 