Jag avslutade precis ett samtal med en förtvivlad förälder vars barn fått Ortorexia atletika. Som förälder verkar det som om sonen i det här fallet, helt förändrat sin personlighet från att vara en glad och spontan kille till att vara irriterad, rigid och oförsonlig. Kommentarer om mat eller träning från en förälder möts med protester och trots. Hur kunde det gå så långt att han gått från muskulös tonåring till ett svältande benrangel kan man undra.

Om man ser till samhällets utveckling är det inte så svårt att se vilka påtryckningar som våra ungdomar utsetts för. Instagram har 67% matbilder där klassificering mellan bra och dålig mat är strikt. Youtube är full av olika ”träningsexperter” som bedyrar att sina egna program ger alla möjliga åtråvärda resultat. Skolorna uppmanar till minskade kolhydrater och ett flertal idrottslärare menar att proteinintagen måste öka om man tränar.

Dagens Nyheter hade en helsida angående att två bloggerskor med miljoner följare gör reklam för diktaturer vilket är olämpligt. De påverkar ju så många.

Men hur är det när sociala medier, traditionell media, skolor, hem och kamrater uppmanar till uteslutande av specifika livsmedel och daglig träning (för annars är man lat)? Inte så konstigt att många ungdomar och äldre med för den delen faller dit.

Sorgligt nog hör jag så många berättelser om hur man fick veta av skolsköterskan att man var överviktig som barn och därför började banta. Det finns många vägar in i Ortorexi tyvärr och idag är trycket högre än någonsin.

Om ortorexi