Idag har jag haft samtal med fyra personer som alla var ledsna över situationen som vi har i samhället. Tomma gator, folk som inte bryr sig, inskränkningar, tristess, framtidsoro och framför allt känslan av att ha blivit fråntagen det som har betydelse. För samtliga var det den sociala samvaron som man saknade allra mest. Det känns som att det kommer något gott av det onda trots allt för nu börjar vi uppskatta det vi behöver allra mest, kärlek, omtanke och tid med och för våra vänner och familj.

Nu kanske vi förstår hur våra äldre känner sig där hemma, ensamma och utan att någon kommer och hälsar på. Vad är väl en karantän för många äldre? De lever redan isolerat.

Men dagen hade även glädjeämnen. Amelia Adamo hade med sig sin nya bok som ska bli intressant att läsa. Vi skulle ju åka till Mallis om en vecka med tidningen men så blev det nu inte. Som vanligt lite snack efter träningen vi damer som tycker om att prata ekonomi, politik och hälsa.

Sedan hade jag en av ortorexitjejerna som har landat och kommer att hitta tillbaka till idrotten igen. Hon är tillräckligt insiktsfull för att klara det. Men bäst av allt idag var en annan liten favorit som just idag bestämde sig för att lämna ortorexin bakom sig och bli frisk. Vilken kamp det varit både för henne och familjen (och mig) men nu är hennes envishet riktad mot rätt mål. Jag är så glad för hennes skull.