Hur kommer det sig att man vaggar in unga personer i tron att de inte kan bli sjuka eller om de mot förmodan skulle drabbas så blir det lindrigt? En falsk trygghet kan straffa sig både på det individuella planet och på samhällsnivå.

Den som är ung och drabbas får erfara en trötthet som de aldrig tidigare känt. En låg syresättning beroende på att hemoglobinets bindningsplatser ockuperas av ett virus som resulterar i att syret inte transporteras lika effektivt som förr (lite enkelt förklarat).

Av de jag haft kontakt med (unga personer) som drabbats av Corona beskriver de samma udda trötthetskänsla. Musklerna känns ”tomma” och kraftlösa är vad många säger. Bita ihop och gå ut och jogga fungerar inte för att man helt enkelt inte längre har kapacitet till det. När man levt i tron att det är som en vanlig influensa och inser att det inte alls är det blir verkligheten brutalare än vad det hade behövt bli om man fått korrekt information om riskerna.

På samhällsnivå innebär denna villfarelse att drabbade barn och unga ”ska” till skolan efter man varit symtomfri i två dygn. WHO säger 2 veckor och vad är symtomfri kan man undra. Tröttheten är ett tecken på att man inte återhämtat sig och det vore idiotiskt att belasta kroppen innan den är redo.

Den bristande insikten om allvaret gör även att unga personer struntar i social distansering och riskerar sin och andras hälsa. Om syftet med ”inte så farligt” informationen är att inte oroa kommer det att straffa sig när verkligheten kommer ikapp. Precis som det uppvaknande som skedde när man fick veta att det bara är äldre äldre som drabbas och man fick erfara att medelåldersmän ligger på rad i respiratorer.

Mat, sömn och vila är vad kroppen behöver när Corona slår till. Rätt information ökar sannolikheten för ett hälsosamt och korrekt anpassat beteende. Håll avstånden.