Altruism är behjärtansvärt men innerst inne är de flesta av oss inriktade på att såväl stödja som skydda oss själva. Det blir ganska tydligt när man studerar framgång och misslyckande. När vi mår bra och möter en motgång ser vi det ofta som en utmaning som vi inspireras av och tar itu med. När vi lyckas mår vi bra och tillskansar oss personliga attribut som kunnig, duktig, smart eller något i linje med dessa. Om vi däremot misslyckas letar vi inte alls efter våra negativa persondrag utan vänder istället blicken utåt. Vi tillskriver motgångar och misslyckanden till externa faktorer. Kanske säger vi att det var tiden som var knapp, att instruktionerna var otydliga eller att förutsättningarna inte var vad som krävdes för att kunna lösa uppgiften.
Att vi tar äran av framgången men skyller motgång på externa faktorer är en strategi som för oss framåt. Vi vågar försöka igen eftersom vi inte tillskriver tillkortakommandet till oss själva.
När man är ledsen och deprimerad blir det dessvärre tvärtom. Vi skyller motgångarna på vår egen bristfälliga personlighet och väljer beskrivningar som värdelös, inkompetent, oduglig eller liknande. Det här tolkningssättet får oss att dra oss undan och göra vad vi kan för att undvika liknande utmaningar igen. Än värre kan det bli när man tillskriver andra personer positiva personliga egenskaper. Andra är duktiga, kunniga och bra men inte vi själva. I ett nedstämt tillstånd stödjer vi även andras motgångar och misslyckanden genom att förtydliga för personen att det berodde på yttre omständigheter och inte på personen själv.
När man är ledsen ser man ner på sig själv som person och lyfter andras egenskaper till skyarna.
Jag tror att man kan ta sig över de flesta hindren som man möter om man ser realistiskt på situationen. Utmaningarna måste vara rimliga i förhållande till ens förmåga. Om kraven överstiger vad jag kan klara av får man minska kraven eller förbättra sin förmåga. Hela livet är en lång skolgång och man är aldrig för gammal för att utveckla sig vidare.
Motgångar kommer och motgångar går och det är de dåliga erfarenheterna som man ska begrava och inte en själv. Livet går vidare och nästa gång går det bättre.
Amen till det. 🙂
När det känns motigt och eländigt får vi inte glömma att lyfta blicken. Rikta vårat fokus dit vi vill komma. Inte grotta ner oss i det som varit.
Såklart lättare sagt än gjort. Eftersom känslor inte låter sig styras över så lätt. MEN. DET. GÅR. Om man får hjälp med verktygen.
Det vill säga att man ser till att använda rätt verktyg. Samt tar till sig insikten om ”eget ansvar för mitt välmående”.
Visst kan man skylla på sten i skon och skoskav. Barndom och hur andra människor behandlat en.
Men det är då upp till en själv att g ö r a något. För man behandlar även sig själv på olika vis. Bra och dåliga. För det är man själv ansvarig. Och man har valet att göra annorlunda.
Även om det inte alla ggr. är varken lätt eller uppenbart hur man ska gå till väga.
GillaGilla
Så klokt!
GillaGilla