Bland det vackraste jag läst om barn, jag tror många delar min uppfattning, är Kahlil Gibrans bok Profeten. Jag tar mig friheten att skriva versen här, som en liten påminnelse till alla föräldrar.

”Your children are not your children. They are the sons and daughters of Life´s longing for itself. They come through you but not from you. And though they are with you yet they belong not to you, 

You may give them your love but not your thoughts. For they have their own thoughts. You may house their bodies but not their souls, For their souls dwell in the house of tomorrow, which you cannot visit, not even in your dreams. You may strive to like them, but seek not to make them like you. For life goes not backward nor tarries with yesterday.

Av någon konstig anledning är barn alltid barn. Det spelar ingen roll vilken ålder de har, som förälder pratar man om sina barn, för alltid.

Vår yngsta dotter åkte till London efter gymnasiet och är nu klar med sin master från LSE London School of Economics. Politik och internationella relationer var valet, lite märkligt med tanke på att hon gick natur matematik i gymnasiet.

Som förälder kan man inte annat än bli glad när barnen väljer andra vägar än sina föräldrar. När man arbetar med hälsa och välmående träffar man ofta på olyckliga vuxna som valt ett yrke som de själva inte var intresserade av. Sorgligt. Jag kan i alla fall garantera att ingen i vår familj är politiker, jag är faktisk själv en ganska urusel politiker om jag själv får säga. Något bättre på internationella relationer kanske. Jag har mina erfarenheter från idrottsrörelsen och jag tycker inte att jag är särskilt bra på att få andra säga vad jag tycker (vilket är en väg till framgång som jag förstår). Diplomat? Nja, som någon sa:

”En diplomat är den som kan be någon dra åt helvete så att personen ser fram mot resan”.

Vi är väldigt glada för vår dotters skull, att hon fick det hon ville men det är sorgligt på en och samma gång när det blir tomt i huset. Men det är som profeten sa; vi har dom bara till låns och när vi ser dom flyga av egen kraft är det livets gilla gång. Men tack Corona som nu skickat hem henne till oss en tid när allt är i karantän.

Mat, trygghet och kärlek – vad mer kan man ge….