Påsken närmar sig och det borde vara något man ser fram till med glädje. Förhoppningsvis gör de flesta av mina följare det för vila från arbete behövs och man behöver även träffa vänner…..
Det blir ju alldeles galet i pandemitider eftersom vi kanske arbetar hemifrån hela tiden, vissa med alla barn hemma dessutom. Så ska man då pynta till det och fira påsk vilket man kanske inte känner för. Inte kan man bjuda hem någon heller och än mindre ta en påskmiddag på restaurang.
Kort sagt är det besvärliga tider när det råder restriktioner men vi har fortfarande ett val; vi kan gräva ner oss i eländet och tycka förfärligt synd om oss själva eller så tänker vi att det här kommer att gå över och det kunde ha varit värre. Vi har i alla fall inte 100% lock down vilket många andra länder fått uppleva.
Nu om någonsin bör vi köpa påskris, pynta och fira en högtid för vi måste få variation på tristessen. Solen skiner oftare och varmare blir det så låt även promenaden bli en positiv upplevelse (och inte en ångestdriven kaloripromenad). Nu finns tid och utrymme för att lyssna och se på naturel, att prata med nära och kära lite mer på djupet och kanske finns det fortfarande en serie på Netflix som man inte avverkat?
Mitt enda problem med påsk är att jag aldrig gillat färgen gul, små petitesser i livet som man bara får strunta i.
Det är dags att gå hem från jobbet nu. En ortorexiutbildning och lite terapi och träning idag. Förhoppningsvis har man lyckats med att få några att få mer insikt och må lite bättre.
Yvonne Lin 