Sluta se upp till gravida eller nyblivna mammor som tränar och äter maniskt. Att någon får missfall efter missfall och föder barn på mindre än ett kilo är inget annat än tragiskt. Att sätta ett barn till världen innebär ett ansvar och att medvetet svälta under graviditeten, oavsett om det gäller för lite energi in eller för mycket ut är oansvarigt. Att ge sitt kommande barn de bästa förutsättningarna för att växa och utvecklas borde vara en självklarhet. Liksom att värna om att barnets välmående snarare än fokus på sina ena magrutor är önskvärt.
Man ska gå upp i vikt under en graviditet
Tyvärr får jag i mitt arbete alltför ofta komma i kontakt med mammor som tränar för att öka minimalt i vikt under sin graviditet. En normal viktuppgång under graviditet är cirka 12 kilo. I dessa kilon ingår ökad blodvolym, större bröst, fostervatten, nödvändig fettinlagring, foster med mera. Den som glatt säger att man ”bara gått upp 6 kilo” har snarare gått ner 6 kilo. Att banta under en graviditet är inte att rekommendera. Det medför risker för både barn och mamma.
IVF och prematura barn
Ortorektiska mammor som inte har någon menstruation, får konstgjord befruktning, får flera missfall och prematura barn behöver inte applåder utan hjälp för att bli friska. Ortorexia atletika, för dig som begreppet är okänt för, innebär en fixering vid ”nyttiga” livsmedel i kombination med tvångsmässig träning. Hormonstörningar, såsom försämrad östrogenproduktion och sköldkörtelaktivitet, är inte alltför sällan en konsekvens av såväl ortorektisk som anorektisk livsstil. Tillståndet förorsakar stort lidande såväl fysiskt som psykiskt.
Graviditet kräver energi
Kroppens naturliga reaktion är att mensen uteblir (och med den förmågan att bli gravid) hos kvinnor med alltför lågt kaloriintag i kombination med låg fettprocent. Kanske är det så enkelt att en svältande kropp inte kan nära ett växande foster. En annan faktor är konsekvenser av de sura metaboliter (nedbrytningsprodukter) som intensiv träning innebär för en ammande mammas barn.
Narcissism
Narcissus lär le i sin grav över att nyblivna mammor hoppar upp ur sängen inom ett par veckor för att fixa till sina lår, mage eller rumpa. Sorgligt nog blir ortorektiska mammor ivrigt påhejade av oerfarna bloggläsare som inte inser hur sjukt det är och vilka risker det medför. Att börja träna innan barnmorskan gjort sin efterkontroll är minst sagt riskabelt. Oläkta sår och en förstorad livmoder kan förorsaka infektioner och/eller framfall.
Återhämtning är nödvändigt
Den nya situation, inklusive sömnbrist, som föräldraskap medför kräver återhämtning snarare än ytterligare prestationskrav. Det är så sorgligt att se ortorektiska mammor lämna sitt barn hemma (alternativt får det guppa med i vagnen), när hon måste dämpa sin ångest med träning. Beroendet går först och tolerans och behov ökar. Applåderande bloggläsare, vänner, kolleger och familj bekräftar ett sjukt beteende vilket kan förlänga tiden innan man ber om hjälp, för hjälp finns.
Graviditet och tiden efter är speciell
Nu kanske tanken går i stil med ”men det kan väl inte vara fel att äta nyttigt och träna. Ortorexia atletika handlar inte om att träna för att må bra (eller för att barnet ska må bra) och ej heller att äta nyttigt. Det handlar istället om att man inte kan begränsa sin träning och ej heller förmå sig äta vad mamma och barn behöver. Målet kan man fundera över både en och två gånger.
Om rumpans form, magrutor, lågt underhudsfett och asketisk livsstil är viktigare än att anpassa sin livsstil till graviditetens fysiologi för att föda ett normalviktigt friskt barn, ja då är det kanske dags att överväga graviditet i över huvud taget.
Ingen som drabbats av ätstörning eller ortorexia atletika ska behöva känna skuld. Men den som inte vill ha hjälp bör fundera ett varv till. Inget barn ska behöva födas in i en värld där det är prioritering nummer två.
En lugn och harmonisk mamma är barnets trygga hamn.
Yvonne Lin 