Låt mig berätta om min fantastiska tränare Chan Yeng Chuen. Jag såg honom i en park en morgon i Kina när han redan var pensionär och jag en tonåring. Jag blev så faschinerad av hans inlevelse och vigör när han svängde med sina käppar och svärd till vad jag då tyckte, en märklig kinesisk musik.  Jag visste mycket väl vad han höll på med för min Wushuträning hade jag redan börjat med.  Men hans ålder gjorde mig förbluffad, hur kunde man röra sig som honom när man var ”en gammal gubbe”? Han slängde upp solfjädern i luften, snurrade och fångade den galant innan han gjorde en så kallad Arab (hjulning utan händer) och landade i split. Jag var såld.

Han tränade och undervisade i nära på tre timmar innan han packade ihop och gick hem. Dagen efter var han på samma plats vid samma tid. Jag spenderade tre timmar på bänken som ivrig åskådare. Någon kinesiska kunde jag inte vid den här tiden så jag bara satt kort och gott. Eftersom jag visste att man behövde någon slags introduktion för att få träna med en mästare hade jag ingen lösning mer än att komma tillbaka dagen efter.  Så blev det i princip varje dag, jag kom , satte mig, tittade på honom och hans elever och gick hem.

Efter 2,5 månad kommer han fram till bänken jag sitter på och säger: ”Are you interested”?  Det visade sig att han var pilot med utbildning i U.S.A. och pratade bra engelska. Mitt svar? Yes.