Under pandemin har det blivit tydligt hur viktig vår vårdpersonal är och hur de fått gå på knäna för att mäkta med den enorma tillströmning av patienter som varit ett faktum i två års tid. Men vad händer efter det här och vad är det exempelvis som är fel när djupt deprimerade personer tar sina liv efter de varit i kontakt med vården? Trenden går även åt fel håll. Numera är det allt fler patienter som skrivits ut från slutenvård som begår självmord (Hjelmsäter, 2019). Hur kan det bli så?
När man undersöker tillgänglighet på sjuksköterskor så låg vi vid den sista redovisade mätningen på Eurostat som nummer fem av tjugosju EU-länder. Detsamma gäller antalet psykiater. Men när man tittar på tillgängliga sjukhusbäddar ligger vi långt ned, närmare bestämt som nummer 22 av27 länder och detsamma gäller antal psykiatriplatser (Eurostat, 2018). Falun har fyra platser för att ge ett exempel och läkare som har det formella ansvaret bär en tung börda när inga platser finns och patienter skickas hem.

En studie om självmord och brister inom sjukvården visade att 53% av självmorden var relaterade till brist i sjukvården. Det är skrämmande siffror. Av dessa var 35% på mesonivå, framför allt fallerade kommunikation mellan olika enheter, myndigheter och institutioner (vi känner igen det från pandemitiden). 65% var avvikelser på mikronivå, framför allt i mötet mellan patient och vårdpersonal. Med andra ord, inga avvikande problem på makronivå. Inga strukturfel alls i organisationernas struktur och processer? Jag tillåter mig att tvivla på det.
När sjukvårdspersonal sliter och får bära hundhuvudet för avvikelser och sjukhusen beläggs med vite, var finns politikernas ansvar i att tillse att det finns tillräckligt med platser? Vi har drygt 2 platser i jämförelse med Japans dryga 10 platser per tusen invånare.
När personal inte kan erbjuda den behandling som de tror på, oavsett det är läkare, sjuksköterskor eller annan viktig personal…ja då flyr man vården för bättre arbetsvillkor. Ensam kvar står patienten med allt sitt lidande.
Referens Hjelmsäter et al. (2019). Deficiency in health care prior to suicide and actions to deal with them. BMJ, 9,1-10.