Den frågan ställdes idag och mitt svar är självklart, det var min kinesiske lärare Chang. Inte för att han lärde mig ett stort antal träningsrutiner med svärd, solfjäder, spjut eller pekingopera spjut utanför att han lärde mig så mycket om livets väsentligheter.

Tålamod var det första som jag fick erfara för jag fick ju vänta i över två månader sittande på en bänk i Taipei New Park där han tränade, innan han kom fram och frågade om jag var intresserad. Problemlösning, medkänsla och omtanke var andra kvaliteter som jag fick med mig. En annan viktig lärdom var att tolka vad som menas i ett agerande utan ord. Det var bland det mest krävande jag varit med om.

Sedan var det det där med att långsamhet kan vara den snabbaste vägen till insikt.