Mycket är osäkert i dagens samhälle men om någonting är säkert så är det att vi kommer att dö, frågan är bara när och hur. Det kan låta fatalistiskt och än värre blir det när man tänker sig livet som en enda lång sjukdomstid som förr eller senare tar slut. Var jag vill komma med detta är att det säkerligen är många som tycker att vi borde se livet med andra glasögon och visst kan det vara så. Olika perspektiv ger olika insikter, skapar debatt och ökar vår förståelse för livet. Låt oss ta några exempel på lite olika perspektiv på äldre.

Låt oss börja med Erik Erikssons teori (1959) där några utsagor är ” Äldre människor har goda utsikter att utvecklas inom flera områden såsom politik, konst och vetenskap” eller ”Äldre människor har spännande erfarenheter att berätta om”. Cummings och Henry (1961) menade i stället att ”Man ska inte binda äldre människor vid fortsatt socialt ansvar efter pensioneringen” eller ”Det är bra att pensioneringen erbjuder frihet från sociala krav och ansvar”. Den så kallade aktivitetsteorin postulerar att ”Äldre människor har liknande psykiska och sociala behov som yngre människor” medan sub-kultur-teorin kom med utsagan att ”bara äldre människor vet hur det är att vara äldre” med påföljden att man anser att ”äldre personer inom äldrevården klarar bättre av att handskas med äldres problem än vad de yngre gör”.

Perspektiven skiljer sig åt och så även våra attityder gentemot äldre personer. Vissa ser äldre som en kunskapsbank att rådfråga när livsrelaterade frågor dyker upp medan andra kräver att man har några bokstäver efter sitt namn för att duga som kunnig. Några blir irriterade när äldre går för långsamt över gatan, kanske för att man själv ingår i löpargruppen med pannben. Andra tycker att äldreomsorg är att likna med förvaringsplats där utfodring ingår medan många inom äldrevård ser sin roll som stödjande, lyssnande och hjälpande för att äldre människor förtjänar en fin och respektfull ålderdom. Finns förutsättningarna där?

Vad tycker du?