I mitt arbete som psykoterapeut träffar jag en hel del personer med ortorexia atletika (fixering vid nyttiga livsmedel och tvångsmässig träning). Ett av flera symtom är deras laddning till olika livsmedel och då väljer man främst det man anser som nyttigt även om få verkligen tänkt igenom vad man menar med ”nyttigt”. Mat väljs efter personlig uppfattning om nyttighetsfaktorer och de flesta ser till tallrikens komponenter och volym. Men en och annan räknar kalorier i likhet med personer med anorexia nervosa för att man helt enkelt tror att man kan uppnå en energibalans genom att räkna energiintag vilket är svårt eftersom man inte känner till hur mycket energi som man gör av med per dygn.

De olika livsmedel som man väljer får med tiden en siffra som poppar upp i minnet helt enkelt för att man memorerat energivärdet per hundra gram. Efter genomgången ortorexibehandling behöver man inte längre räkna kalorier eftersom man står still i vikt, äter när och hur man önskar utan att gå upp i vikt. Men kalorisiffrorna har visat sig vara mycket svåra att glömma även när man inte längre behöver komma ihåg dom. Kanske känner någon igen sig i det eller att man minns sina första telefonnummer även om det var länge sedan eller de gamla multiplikationstabellerna.

Det här med sifferminne eller minne i överhuvud taget har alltid fascinerat mig och då inte minst hur vi memorerar siffror. Det sker initialt i vårt arbetsminne där man kan säga att det sker en fonologisk analys av inkommande information som temporärt lagras i en slags episodisk buffert innan det konsolideras och lagras in i långtidsminnet. Det låter enkelt men det är ju långt mer än en siffra som ska tolkas och lagras in när det gäller kalorital eftersom det i stunden kopplas till ett specifikt livsmedel som man kanske ser i stunden och då ska även färg, form, skärpa, storlek och den sociala kontext som livsmedlet finns i registreras, analyseras och sammanfogas som ett episodiskt minne. Ju mer händelsen förknippas med starka känslor desto starkare minne. Det här handlar om hjärnans högre funktioner och är det inte fantastiskt hur vi människor kan få en helhetsbild av både tid och rum?

Visst är det väl sorgligt att vissa personer, med tanke på de fantastiska funktioner som hjärnan har, väljer att inte ge hjärnan det enda den begär nämligen glukos. Istället väljer man att kolhydratsvälta sin hjärna med exempelvis LCHF, Keto eller ortorexi så att vi får svårare att memorera och minnas. Suck.

Mer om ortorexi