Det är en väsentlig skillnad mellan viljan att göra rätt och rädslan för att göra fel. I det ena fallet strävar vi mot det positiva och vi blir självfallet ledsna om vi inte lyckas. Men vi kan aldrig bli så besvikna som vi blir om vi försöker undvika att göra fel och ändå gör det. Det är just då många av oss känner oss misslyckade.

Visst är det en känslomässig skillnad mellan ”jag klarade det inte” respektive ”jag misslyckades”.

Jag har många gånger skrivit om hur vi kan använda idrotten för att förstå vissa av livets framgångar och motgångar. Exemplet ovan kan tydliggöras genom aktiva som tävlar. Den ena, låt oss ta Tara som tog guld i Judo på OS, som hade fullt fokus på att vinna. Utan att nämna namn fanns det även en hel del atleter som var rädda för att förlora och då gick det inte heller så bra.

Det här är inget som enbart gäller för idrotten utan det är vår vardag. En auktoritär uppväxt där misstag påpekades och kanske till och med bestraffades, lägger grunden för att den utsatte kommer att gå genom livet med fokus på att undvika att göra fel. Rädd för att svara fel i skolan, rädd för att söka ett jobb ifall man inte duger, rädd för att leva ut i en relation och inte minst rädd för att prova på det okända – för tänk om man gör fel?

Man behöver inte alltid göra rätt. Det är som kloka personer sagt, man lär sig av sina misstag. Visst gör man bort sig ibland. Visst sårar man någon ibland. Men vet ni vad, man kan alltid skratta åt sig själv och be den man sårat om förlåtelse. Vi kan inte veta och kunna allt från start och just därför bör fokus ligga på att söka det positiva och inte att vara rädd för det negativa.