Ikväll skulle jag i likhet med många kvällar träna vilket jag redan gjort eftersom vi har styrelsemöte i Stockholmspolisens Judo där jag är ledamot. Jag ansvarar för kvalitetsutveckling vilket är spännande och roligt. Här är det mycket glädje och vilja på mattan och det är ju så idrott ska vara.

Tvångsmässig träning är ingalunda ett nytt fenomen. Redan 1976 introducerade Glasser konceptet att det är möjligt att bli ”beroende” av beteenden som uppfattades som positiva. Han undersökte framför allt löpning och meditation och kom fram till att man genom regelbundna positiva beteenden kan övervinna negativa dito och därmed öka välmående. Han kallade beteendet för positivt beroende.

Det var då det och hundratals studier har publicerats efter det och så även när det gäller ortorexi. Vid ortorexia atletika eftersträvar man att äta nyttigt och träna hårt och utmattande i syfte att få hårda och rippade muskler och lågt underhudsfett. Det är en träning och kost som går över styr fysiologiskt liksom psykologiskt så här talar vi om negativt beroende, ett beroende som förstör och förgör.

Inte att förväxla med rörelsetvång som är en del av anorexia och innefattar promenader, gå i trappor och allehanda små rörelser för att man har svårt att vara still enligt journalisten och författaren Anna Ehn. Tilläggas ska att anorexia handlar om självsvält så även det är förgörande för hälsa och välmående. Över tio procent överlever inte tillståndet.