Den här veckan har varit tung. Tung för att man pratar med de som hamnat på sjukhus och nästa förlorat livet på grund av den förbaskade ortorexin. I samtliga fall har man varit i kontakt med vården men fått besked att man inte är tillräckligt sjuk. Detsamma gäller depression. Cirka hälften som tar livet av sig har sökt hjälp men inte fått den i tid.

Arma den vårdpersonal som tvingas säga nej för att det inte finns plats, pengar eller personal.

Hur länge ska det få vara på det här sättet? Att vi hyllar personalen när det är kris men sedan glömmer bort att även dom behöver vila och känna att dom gör ett meningsfullt jobb. När ska vi kunna lita på att vården är säker igen?