Vad händer med psykvården?

on

Att den svenska sjukvården inte fungerar optimalt är väl känt men hur många känner till hur det ser ut inom psykiatrin? Jag kan inte tala för hela landet och hoppas innerligt att det jag ser inte är gällande nationellt. Vid flera tillfällen har jag fått bevittna hur ungdomar som försökt ta sitt liv hamnar på psykakut, skrivs in på avdelning och skrivs ut efter något dygn.

Vårdpersonal ska vårda – inte föräldrar

Man förväntar sig kanske att det finns ett väntande ”kristeam” bestående av minst en psykoterapeut men även andra nödvändiga yrkesgrupper men detta är inte vad jag bevittnat. Istället lämnas den djupt deprimerade ensam med föräldrar som är förtvivlade och inte vågar gå till sina arbeten. I vissa absurda fall har jag bevittnat hur dessa unga och sköra personer indirekt anklagats för att de inte sjukskrev sig istället, valde taxi istället för att ringa SOS osv.

Varför går regler före medmänsklighet?

Hur kan man skuldbelägga de som misslyckats med att ta sitt liv? Hur kan man i över huvud taget framföra minsta kritik till en svårt sjuk medmänniska? När blev vår humanistiska vård Gökboetliknande institutioner?

Kommentera