En av mina favoriter bland journalister är Johan Hakelius. I det senaste numret av FOKUS skriver han om vad som är normgivande i Sverige. Med anknytning till dagens ortorektiska samhälle och träningshets. Få kan beskriva ett möte med motionärer på Karlavägen såsom  Hakelius, han skriver:

”Häromdagen kom jag gående på en av Stockholms bättre esplanader. En synonym till esplanad är promenadstråk. En äldre dam med käpp gick framför mig. En mamma med barnvagn och ett par hundägare bakom mig. Plötsligt kommer fyra män i lycra springande mot oss. I bredd. Så fort de kunde. 

De slog inte av på takten. Istället kastade de sig, sammanbitna och rödkindade, in i de små mellanrummen mellan damer, hundar, barnvagnar och flanörer. Efter första vågen kom en andra våg och en tredje. De som inte skenade genom gluggarna i den mänskliga hinderbanan tog vägen över planteringarna vid stråkets sida, utan att sänka farten. 

De här var vanliga skötsamma medborgare i yngre medelåldern. Just den sort som i alla  samhällen bär upp den rådande normen. Ingen av dem skänkte de mötande en ursäktande blick, en förklaring eller någon annan form av mänskligt erkännande. Jag vågar gissa att det är ganska få storstäder där den här sortens beteende är normalt. Men i Sverige är det så. Eller åtminstone i Sverige just nu. För 5-10 år sedan var tjurrusningar onormala på svenska esplanader också”.

Få kan uttrycka det som Hakelius. Det är bara mitt i prick. Krönikan i dagens FOKUS är verkligen läsvärd för den som vill roa sig med vad som hänt med svenska normer. Jag kan varmt rekommendera tidningen eller varför inte Hakelius egen blogg på Fokus.se. Många goda skratt och betänkligheter har jag i alla fall fått när jag läst hans krönikor. En annan riktig höjdare var ”man kan inte bjuda folk under 40 på middag”. Mitt i prick när det gäller kosttalibaner och matnojor.