Jag har just kommit hem från Sveriges Radio där jag fick möjligheten att debattera med den prominente proffessorn Tonkonogi från Falun. Ämnet var hans debattartikel i Svenska Dagbladet här om dagen under rubriken ”Lagstifta om att barn måste röra på sig”. Tonkonogi skriver i sin artikel gällande barns inaktivitet att ”föräldrar vars barn inte går till skolan får en påhälsning av sociala myndigheter kan vara en lösning på problemet”.

Jag svarade på debattartikeln under rubriken ”Tvångsidrott för tankarna till Sovjet”. Mina främsta argument mot att lagstifta är att jag inte tror på piska och tvång för att få barn att röra på sig. Under debatten fick Tonkonogi frågan om man som granne då skulle rapportera föräldrar och fick svaret ja. För mig är både tvång och angiveri inte särskilt innovativt utan snarare en påminnelse från det forna Sovjet.

Dagens barn och ungdomar är överösta med krav och den psykiska ohälsan med depression, nervrositet, irritaion och sömnproblem ökar. Ska ytterligare ett krav som utgör ett lagbrott om man inte följer det anses främja de ungas hälsa? Frivillighet, rörelseglädje och gemenskap tror jag fungerar bättre.

Hur som helst, lite puckar fram och tillbaka under debatten som vanligt men även flera betänkligheter. Fysisk aktivitet och fysisk träning är inte samma sak. Det finns forskning som styrker att fysisk träning kan hjälpa vid psykisk ohälsa men i debatten sa man att fysisk aktivitet hjälper mot psykisk ohälsa. Tvek på den.

Fysisk träning har däremot ökat mellan 1986 – 2018 i alla åldrar mellan 11 – 15 år enligt Folkhälsomyndighetens rapport om barns hälsovanor i Sverige. Trettio procent av flickorna och fyrtio procent av pojkarna tränar mer än 4 ggr i veckan enligt samma källa.

Lyssna på inslaget här:

Det du tycker om gör du kort och gott.