Vaknade 05.15 av att grannen hade fest och stod och pratade och rökte på balkongen. Röken smiter in i mitt sovrum och jag har inte någon större lust att vakna så tidigt en ledig dag. Somna om var inte möjligt så jag gick ut och sprang och tänkte att jag alltid kan köpa med lite croissanter hem. Men tji fick jag för det är ju ingen affär som öppnar så tidigt.

Direkt efter passet kände jag dessutom hur hälsenan spökade. För en person som jag (har opererat båda två efter ett VM) är det illavarslande. Att ha ont är inget problem men inte i hälsenorna. Men, men så kan det gå och det går över. Det lär inte ta ett år som den gång de gick av.

Sedan blev det datahantering igen efter frukost med rostat bröd innan det var dags för två ortorexikurser. Under tiden blev det många sms eftersom maken var på väg hem från Moskva. Fyra dagar borta kändes som en evighet och det är så trist att jag inte kan åka dit för min svärmor börjar bli gammal även om hon är en krutgumma. Arbetade som läkare även efter 80 år fyllda men nu är hon pensionerad. Överlevde covid dessutom men har man klarat sig själv under brinnande krig, svält och fattigdom så står man sig när det blåser.

Nu ska vi strax ut för att träffa Ulla, en kampsportselev från forna tider när man reste fram och tillbaka mellan Stockholm och Skövde för länge länge sedan. Sedan blir det middag som för övrigt alltid är bättre när gubben är hemma. Jag är trött på sallad.