Ett av de vanligaste systematiska tankefel som görs av personer som utsatts för trauma såsom övergrepp och/eller våld kallas för personalisering. De handlar om att man ta på sig ansvar och känner skuld för vad som hänt . I friska personers ögon kan det kanske tyckas märkligt att den som blir våldtagen eller slagen tycker att det är ens eget fel. Med en anledningen till att man antar den förklaringsmodellen är att det är svårt att förstå att en människa som man kanske älskar är ondskefull.

Den enklaste vägen blir därför att ta på sig skulden för det som hände och samtidigt intala sig själv att det inte kommer att hända igen, bara man ändrar sitt beteende. Tyvärr kommer det att hända igen, igen och igen och för varje gång så förstärks tron att man gjort fel. Man förminskar även det som hänt genom att exempelvis säga ”det gick inte så bra”, ”det var inte så farligt”, ”det var inte så snällt”. I själva verket var det förfärligt, extremt och elakt.

För den som är på väg att bli frisk är det svårt att inse att man inte gjort fel, eftersom det skulle innebära att förövaren medvetet ville skada. Frågan ”varför” blir väldigt svår att svara på.

För den som varit utsatt för våld gäller de trots allt att komma fram till insikten att man inte gjort något fel, inte bär något ansvar för vad som hänt och att förövaren är den som bär ansvar för det våld som man utsatt personen för.