Ibland säger man något som man egentligen inte menar såsom exempelvis ”vi borde träffas lite oftare” fast man innerst inne vet att det kommer inte att hända. Inte för att man inte vill utan för att man prioriterar annat.

Att vilja någonting är inte detsamma som att våga, om vi nu ska tala lite om utmaningar. Att hoppa Bungy Jump kräver mod och om man nu vill men inte vågar så är det kanske bäst att formulera meningen just så.

Jag träffar många som säger ”jag vill blir frisk” när de egentligen menar ”jag vill inte vara sjuk”. Andra säger ”jag ska göra det senare” när de innerst inne vet att det inte kommer att ske. Många ber om hjälp med att ta bort obehagliga känslor men det är inte så lätt eftersom känslan följer på en tanke och det är just tanken som man bör ändra på först och främst. Tanken styr ju även beteendet så det lyser ofta igenom vad man egentligen tycker och tänker.

Så om du säger till dig själv att du förlorar livets guldkant om du börjar banta blir du säkerligen ledsen med konsekvens att nya övertalningstankar som ”livet måste levas” eller liknande får dig att ge upp dieten i förtid.

Så hur ska vi se på det? Med medmänsklighet tycker jag. Vi är människor som utrustats med känslor och vi kan inte alltid göra det som logiken säger till oss. Om vi bara följer logiska resonemang blir vi ganska tråkiga att umgås med för övrigt.