Att leva tillsammans med någon som ha psykisk ohälsa är inte lätt först och främst för att man inte ser skillnad mellan symtom och partnerns egenskaper. En person med ortorexia atletika tränar tvångsmässigt och äter restriktivt både kvantitativt och kvalitativt vilket får stor påverkan på familjelivet.
När Julaftonmorgon stundas och gröten ska tillredas är partnern ute och springer. Vem som helst förstår att det beteendet kan te sig lite märkligt. Men vad när någon väljer löprundan framför en härlig söndagsmorgon med frukost i sängen och att bara mysa åt den lediga dagen? Det är mer eller mindre solklart att personen som sitter kvar i sängen känner sig förbigången.
Och tänk hur en sambo reagerar när han gått tidigare från jobbet för att köpa lite gott vin, oxfilé och färska grönsaker för att tillreda en romantisk middag och möts av en person som blir arg för att man inte förvarnat, slänger blommorna i papperskorgen och går ut. Det gör ont, riktigt ont för man känner sig obetydlig.
När partnern säger att man älskar sin löpgrupp och mår bra av egentid känner sig sambon som tvåa där inte bara träningen utan alla andra som tränar går före. Börja träna själv kanske man tänker men det är inte heller alltid utan problem för rätt var det är blir den drabbade sjuk och oförmögen att träna varmed man tycker det är självklart att partnern borde vara solidarisk och ställa in sin träning. Det omvända gäller ju inte, när partnerna vill ta det lugnt vill säga. Då hävdar den med ortorexi att det är slöhet att inte träna.
Det är inte alltför ovanligt att den som inte vågar äta vanlig mat eller hoppa över träning vänder resonemanget med att säga att man älskar träning och inte tycker om partnerns mat. Värre är att man ibland säger att partnern vill göra en ledsen och olycklig eftersom man måste avstå från det man tycker om och tvingas äta något man inte vill ha.
Varför blir det såhär? Varför spricker många relationer? Min erfarenhet är att den friske inte förstår att man pratar med ortorexisymtom och inte med personen själv. Innanför den till synes hårda och själviska fasaden (ortorexirustningen) finns en varm och omtänksam person men för att den ska visa sig behövs behandling för den drabbade och utbildning för de som lever tillsammans med den sjuka. Ofta handlar det om parterapi som ibland går parallellt, i alla fall så går det bra för mig som arbetar med EED-12 ortorexibehandling.
Yvonne Lin 