Att få träna barn, ungdomar eller vuxna är en förmån och tillika en uppgift som man bör förtjäna enligt min uppfattning. Ansvaret är omfattande och inte minst när det gäller barn och ungdomar som är mitt i sin mest utvecklingskänsliga ålder både fysiskt och psykiskt. En tränare bör därför enligt min uppfattning ha adekvat kunskap i träningslära och psykologi, det senare om än mer om man arbetar med barn, unga eller elit. Det räcker inte med att man själv varit aktiv en gång i tiden.

Idag är det en allmän uppfattning att den som varit aktiv i en idrott är en självklar tränare. Så är inte fallet för att träna själv är väsenskillt från att träna någon annan. Den som inte har utbildning kan enbart utgå från sina egna erfarenheter och det säger sig självt att inte alla tränande passar in i den mallen. För att kunna anpassa och modifiera träningens innehåll och pedagogik behövs utbildning.

Att experimentera med barn som försökskaniner är oetiskt. Det finns en uppsjö med utbildningar så det är bara att börja. Inget är så givande som tränarskapet.