Det finns ett ordspråk som säger ”när den blinde leder den blinde faller båda i vattnet”. När ätstörda personer ger råd till andra ätstörda är risken att tillfrisknandet uteblir. Att generalisera från egna erfarenheter är ovetenskapligt och det är inte alls säkert att det som passar för en person passar för en annan. När det dessutom sker över nätet har rådgivaren ingen aning om vem personen som följer råden är och än mindre vilket status och skick personen befinner sig i. Man kan fundera över om erfarenhet av att vara sjuk är detsamma som att veta hur man blir frisk?

Att jag gått i konkurs betyder inte att jag kan bli konkursförvaltare.

Ett annat problem kan vara när rådgivaren skriver att man har haft ätstörningar tidigare men inte numera. Man kan aldrig med säkerhet veta att personen verkligen är frisk. Vilka friskkriterier gällde när man friskskrevs? Att man var i normalvikt? Betyder det att man är helt fri från destruktiva tankar? Är man ångestfri eller är det så att man tränar bort sin ångest? Eller dricker alkohol för lugna sig?

Tränar man bort sin ångest?

Många med anorexia går över till ortorexi och beskriver sig som friska för att man äter nyttigt och tränar mycket. Frågan är om det är för mycket nyttighetstänk och tvångsmässig träning? Många skriver spaltmeter på nätet för att bearbeta sina egna känslor. Man hjälper andra istället för att ta tag i sina egna problem. Andra beskriver sin nyvunna livsstil som normal och försöker övertyga andra att det är det rätta sättet att äta och träna.

Vissa normaliserar sitt eget fortsatt sjuka beteende som det nya normala (friska).

Ortorexi