Genusforskare menar att de flesta skillnader i beteenden mellan män och kvinnor är sociala konstruktioner. Jag funderar därför över varför det är mer än en miljon fler kvinnor än män som går med stavar eller power-walkar. Under 2018 var det ca 1,3 miljoner män som sysslade med promenader och nära på 2,5 miljoner kvinnor. Däremot är det lika många kvinnor och män som springer eller joggar, även här dryga miljonen.

Nu är promenerandet inte direkt träning eftersom intensiteten är låg och även målet med aktiviteterna skiljer sig åt. De flesta som går vill som regel förbruka kalorier så det handlar om viktkontroll vilket i och för sig är mål även för en del som springer. Men om vi ska tala om idrott och fysisk träning springer vi för att förbättra vår uthållighet vilket innebär att vi vill göra vad vi kan för att göra av med så lite energi som möjligt. Låter det märkligt?

Det handlar om teknisk färdighet. Den som har god löpteknik slösar inte energi och kan därför springa längre eller fortare på samma energimängd. Eller som definitionen för teknisk färdighet lyder:

”maximal precision med ett minimalt utnyttjande av tid och/eller energi”.

Många idrottar kommer till Ylab för att mäta maximalt syreupptag medan de med viktmål kommer för att mäta sin ämnesomsättning och fettprocent.