Konsten att sluta idrotta

on

Att sluta idrotta är inte alltid lätt utan är tvärtom förknippat med beslutsångest innan man slutar och en slags sorg efteråt. Man kan tycka att det lindrigaste är att sluta för att man blivit skadad men så är det definitivt inte. Man bör helst, om man har möjlighet, ta beslutet själv för då har man ett val.

När människan inte har en valmöjlighet leder det ofta till att personen känner sig tvingad vilket inte känns bra. Undantaget för ortorektiker som ofta har beslutsångest när det gäller alla former av beslut. Anorektiker som kört in i kaklet och inte längre orkar ens promenera brukar tycka det är skönt när någon annan tar beslutet att de inte längre får gå.

När det gäller idrottare är det lite knepigare för man kan tycka att beslutet att sluta med idrotten känns bra om man är sjuk och sliten. När man återhämtat sig, exempelvis blivit fri från ortorexi, kan man ångra sig och anklaga den som uppmanade en att sluta. Ofta handlar det om föräldrar eller tränare.

Att sluta med en idrott som man utövat sedan man var liten innebär ofta att man även förlorar mycket av sin identitet och sitt sociala umgänge. Basket Bosse är nu bara Bosse och vad står det för? Vem är Bosse utan sin basket? Man har ofta träningskamrater som sina vänner och har man varit framgångsrik har man kanske inte fortsatt plugga så man har inte kurskamrater.

Kanske har man även passerat den ålder när andra tidigare skolkompisar är klara med en högre utbildning och har ett eget hem eller partner. Man upplever att man ligger efter och det är ganska grymt många gånger för medan betygen ligger kvar i Ladok är det få som minns föredettingar i idrotten. Man glöms bort på nolltid vilket gör att många idrottare som lagt träningen på hyllan blir deprimerade. Även de som tjänat en slant känner en viss sorg även om möjligheterna efter en framgång är större.

Naturligtvis upplever inte alla det negativt men det här inlägget är för er som inte hann nå toppen. Det finns alltid andra kvaliteter för er att bygga framtid på. Envishet och målstyrning är bra egenskaper. Så även konsten att kunna ta motgångar och övervinna problem med en klackspark vilket är i det närmaste unikt i vårt land.

Det finns ett liv efter idrotten! Ibland saknar jag psykologidebatten om ”livet efter” inom idrotten. Något för #Idrottsgalan nästa år kanske.

Kommentera