Läste om kroppsbyggaren Kenneths resa i Expressen här om dagen. I likhet med många andra började han dopa sig och tragiskt nog skedde detta redan när han var fjorton år gammal. Enligt Kenneth mår inte de som dopar sig bra på insidan och är otrygga i sig själva. Han säger att man fortsätter för att man tror att dopingen ska ge en viss känsla, en känsla som sällan infinner sig. Dessvärre inser många att de gör fel och mår ännu sämre av det.

Det som många reagerar på i hans berättelse är hans beskrivning om hur doping och framför allt testosteronets påverkan på potensen blir. Från ett sjukligt sexuellt behov vid start till absolut stiltje och total oförmåga vid kurens slut. Utöver den uteblivna egna testosteronproduktionen fick Kenneth ett högt blodtryck och dåliga levervärden. Tjejerna som tände till på hans kropp fick inte vad de önskade heller, enligt Kenneth.

Han var 18 år när han bänkade 217,5 kg men frågar sig själv idag vad det var värt. Han var ju fullproppad med dopingpreparat och ser hela grejen som en machogrej.

Bra gjort av Kenneth att gå ut och berätta. Kanske kan han få någon ung kille att tänka sig för innan de dopar sig. Eller så tänker de som de med ortorexia atletika (som även det sänker testosteron och ger dåliga levervärden) – det händer andra men inte mig.

Foto Damir Spanic