Vissa glömmer bort hur det är under tonåren just när man växer och formas till en vuxnare person. Många är indentitetsförvirrade och vet inte vem man är utan bara att man inte vill vara som sina föräldrar (det går över). Det här är en tid då många känner sig odödliga och utmaningar är till för att undersöka. Livet ska levas fullt ut och grupptillhörighet är viktigare än någonsin.
Corona har förändrat det mesta för tonåringar. Resa är uteslutet, spontana besök på billiga krogar är riskabelt och pengarna sinar när man inte längre har något sommarjobb. Sabbatsåret med resande är inställt och morföräldrar som är mysiga sitter inlåsta. I hemmet arbetar föräldrarna och alla kliver på varandra. Smink och fina kläder förlorar lite av värdet när man inte kan visa upp sig i skolan längre. De depressiva bloggar med sorgliga livsberättelser är riktvärden för hur illa det skulle kunna vara.
Det låter pessimistiskt men kanske för det något gott med sig i slutändan. Man kommer med stor sannolikhet uppskatta en god hälsa och inser att socialt umgänge är något alla behöver för att må bra. Vi minskar avstånden till de äldre för vi förstår hur viktiga de är.
Jag vurmar för våra yngre som värnar om social rättvisa, miljön och hälsan. Ge inte upp för det är ni som ska ta över och ni kommer att göra ett bättre jobb med mer hjärta och omtanke än tidigare generationer.
Yvonne Lin 