Är man hjälplös eller hjärtlös när man skyller alla sina egna tillkortakommanden på andra? För den som har ett beroende av något slag är det vanligt att man fråntar sig eget ansvar och skyller sina egna destruktiva beteenden på andra faktorer. Inte alltför sällan leder det till att nära och kära får utstå en hel del anklagelser såsom skyldiga till att man mår dåligt. Som förälder är det smärtsamt att se och höra sitt barn säga att man måste supa eller svälta sig eftersom uppväxten varit dålig.

Syskon som lånar ut pengar och blir blåsta är vanligt när det gäller beroenden som kräver pengar. Exempelvis spelberoende men även droger naturligtvis. När ett syskon bönar och ber är det svårt att stå emot och man trillar dit gång efter gång ända fram till den dag då man i princip bryter relationen helt.

Ortorexia atletika är inte klassificerat som ett beroende men det har vissa likheter. Att manipulera sin omgivning för att få ”gossa” med sitt beroende är en likhet. Alkoholisten gömmer spritflaskan och ortorektikern sin träning. Sedan var det där med anklagelser, i de flesta beroenden och mat/träningsstörningar måste man skydda sina egna destruktiva beteenden så länge man inte har någon sjukdomsinsikt. Det görs genom att man bekräftar sitt psykiska tillstånd med att det är arbetets fel, konflikt med kollega, en partner som inte förstår, hunden som behöver promenader, direktiv som är otydliga, ingen håller med, läkaren kan inte knäböj och psykologen är dum med flera innovativa kommentarer.

Listan kan göras lång men det sorgliga är att personen själv hinner bli ännu sjukare innan sjukinsikt infinner sig och man kan börja ta ansvar för sin hälsa på riktig.

En förunderlig sak är att en del som söker hjälp presenterar inte bara sitt problem utan även hur man ska lösa det. Det här är inte helt enkelt för en alkoholterapeut, läkare eller annan behandlare eftersom man besitter kompetens för att se att det upplägg som personen föreslår baseras på samma kunskapsgrund som den som en gång gjorde personen sjuk.

Den som är sjuk menar inte att vara hjärtlös. En patient som inte har sjukdomsinsikt gör omgivningen hjälplös.