Igår följde jag med min man till SPIF där han undervisar i Judo. Jag har varit där många gånger men det var första gången jag fick veta att det fanns ett lite gym bredvid dojon. Superbra tänker jag för då kan ju jag träna när han undervisar. När jag kom in i det lilla angränsande gymmet kom en rad minnen över mig.

Det var litet, lite blandat äldre och nyare utrustning, ruffigt och precis så som det var en gång i tiden när gym var ett komplement till annan träning och därför inte behövde vara så flådigt. Jag hade en härlig timme för mig själv för ingen annan var där. För mig har gymmens utseende inte så stor betydelse eftersom jag gör mina kampsportsövningar oavsett hur inredningen ser ut.

När jag gick ner och duschade efteråt kom nostalgitrippen – idrottshögskolorna i Moskva eller Cluj på nittiotalet. Vitt kakel, kalla golv och kallt vatten men vem bryr sig, det är ju själva träningen man tycker om.