Jag har tidigare skrivit om våld i nära relationer, ett ämne som berör mig mycket och framför allt när det gäller barn. Man lider med barn som utsetts för fysiskt, psykiskt eller sexuellt våld själva men även för de barn tvingas bevittna våld mot en förälder. Det skapar djupa sår.

Att den som ska svara för barnets trygghet och omsorg ger sig på det barn man själv satt till världen är för mig obegripligt och kan endast försvaras med att det är en sjuk person som utför en grym handling som denna. Men vilket försvar finns när ingen ser, ingen hör eller när samhället sviktar i sitt skydd? Samhället ska enligt lag skydda barn när föräldrar inte längre är förmögna att göra detta.

Jag har skrivit om det förr men det tål att upprepas, hur är det möjligt att en våldsutövande förälder som utsatt både partner och barn för övergrepp kan få delad vårdnad? Jo det stämmer, hälften det vill säga femtio procent får det. Hur kan vi låta ett traumatiserat barn umgås ensam med sin förövare?

Jag har även sett att det utförs vetenskapliga studier i syfte att minska föräldrars våld mot sina barn. Det låter fint och pilotstudierna visar att våldet minskar. Hur i hela friden får man etiskt tillstånd för att studera ett fortgående våld även om det minskar???

Tack och lov att många av er som jag möter tog mod till er och bad om hjälp för det är aldrig för sent för att må bättre.